.png)
Åren 1880-1930 for mer än 250 000 emigranter, mestadels till Amerika, från Hangö hamn. Deras sista kontakt med hemlandet var strålarna från Russarö fyr. Zacharias Topelius var så imponerad av fyren att han t skrev en dikt åt den, varefter fyren började kallas Hangö öga. Här är diktens andra vers::
Jag är ej himlensstjärna, jag är en nattlig fyr;
på Hangös berg är jag dettorn, det höga,
som leder seglarns kosa, närdagens strimma flyr
och klippor lura, dem han vetså föga.
Jag vänder om min lykta, änmörk, än åter ljus;
var sjöman ser min flamma ihavets vilda brus
och säger lugnad: “Det ärHangös öga.”
Ön hörde länge sedan Finlands självständighet (1917) till Forstyrelsene och till Försvarsmakten, men öppnades för turism sommaren 2009. Man behövde vara finsk medborgare för att komma till ön. Som guide på ön fungerade först militärhistorikern Pekka Silvast, men efter att han dog hoppade jag i pinnarna. Under det första året, 2018, lärde jag mig alla nya termer som kalibrar och fakta som pistolfält och sånt. Nå, ingen har någonsin testat mina kunskaper i kalibrar. Jag skapade mitt eget guidningspaket för ön, eftersom hälften av besökarna var barn och kvinnor.
Jag är besviken, för så snart Finland gick med i Nato i april 2023 återinfördes Russarö till Försvarsmanekt och turismen tog slut. JÄttesynd, för attt Marine Lines-företaget, som jag var guide för, kunde ha hundra personer ombord på en gång, så stort var intresset för Russarö.
Jag berättade på Russaro tre historier som jag nu berättar under mina militärhistoriska turer i Hangö. Den första berättar om den obegripliga prestation genom vilken de så kallade. Betlehemkanonerna flyttades inom en vecka från ön till säkerhet på fastlandet i samband med att Hangöudd tvångshyrdes till Sovjetunionen för 30 år som marinbas den 13 mars 1940.
Generalstaben uppskattade att det skulle ta minst två månader att flytta bort kanonerna, men där det finns en vilja, finns det ett sätt. Major Niilo Heiro, ingenjörslöjtnant Gunnar Renqvist och vapentekniker Werner Lindqvist lyckades övertyga marinstaben och fick tillstånd att börja organisera detta frenetiska jobb. ”Om vi kunde få 300 män och en isbrytare och vapentekniker och...” Det fanns 6 kanoner, var och en vägde cirka 100 000 kg totalt, Kölden var hård.
Kanonerna transporterades till Hangö hamn med hjälp av en specielltt förstärkt isbrytare — det fanns 110 cm is i Russarö hamn och dessutom kunde man inte ställa grymt tunga kanoner på däck på vilket so helst fartyg. Historien är ett bevis på kraften av motivation och mod. Jag berättar hela storyn bokar en militärhistorisl guidning av mig.
Min andra berättelse handlar om vinterkrigets första dag och det 10-minuters sjöslag som Finland vann. Efter slaget försökte Sovjetunionen inte en enda gång komma till Finland sjövägen under kriget.
Den ryska kryssaren Kirov hade fått order om att lämna sin hamn för att bombardera Russarö. Den anlände tillsammans med mindre fartyg påvar sin sida och började skjuta, men man var redo på Russarö. Kirov och de två andra fartyg haltade tillbaka till sin hamn. Jag berättar historien mer detaljerat om du bokar en militärhistorisk guidning av mig.
Den tredje Russarö-berättelsen ägde rum 1968, då Finland i teorin nästan kunde ha skjutit Sovfjetunionens premiärminister Andrei Kosygin till havets botten. Kosygin kom för ett hemligt besök hos Kekkonen — de fiskade, men ingen fick berätta något åt någon. Kosygins krigsfartyg kom in i kikaren på Russarös befälhavare och det startade en ganska stor show — skulle det ryska krigsfartyget passera Finlands territorialvattengräns? 1968? Jag berättar hela historien om du bokar en militärhistorisk guidning med mig..
